Jag tror faktiskt att alla människor har det kämpigt på ett eller annat sätt. Det är inte problem som är anledningen till att man är bekymmersfull eller bekymmerslös. Jag tror det är den psykiska hälsan som är orsaken. Det är den grundläggande hälsan som lades grunden när man var liten som avgör om man känner sig glad och klarar av svårigheter och motgångar i livet eller inte.

Jag har många vänner och jag ser hur olika de hanterar sina bekymmer och hur olika de mår. Men visst är det så att vi kan själva arbeta med vårt sätt att tänka.

Min pojkvän är inte riktigt som jag. Han är mer allvarsam och tycker att man skall tänka och planera i allting. Det får han gärna göra bara det inte blir till en källa till konflikter. Än så länge har det inte varit så. Han tycker jag är rolig och han brukar skratta åt min förmåga att vilja och önska och vara glad. Han säger att jag är som ett barn eller att jag borde födas som prinsessa.

Jag tror vi kompletterar varandra ganska bra. Det skall man ju också göra.

Mina arbetskamrater att jag verkar vara helt bekymmerslös. Det kanske jag är. Min mamma är också så. Även om vi inte hade så mycket pengar när jag var liten hade vi det alltid bra. Hon verkar inte ta pengar på allvar men ändå har det alltid gått ihop för oss. Vi barnen fick alltid det vi behövde både när det gäller kläder och leksaker. Vi har alltid haft fullt med aktiviteter och vi var alltid igång med något roligt.

Jag är glad att hon har lärt mig att vara bekymmersfri.

Vi har tittat bland annat på kryssning till Karibien och på Kroatien. Jag har hört att både ställen skulle vara väldigt bra. Mina arbetskamrater reser mycket och har mycket att berätta om olika ställen. Det är de som röstat fram att det var de bästa ställen de kan rekommendera.

Vi fortsätter titta på nätet innan vi hittat något vi är säkra vi vill ta.

Vad vi tänker på just nu är semester. Vi vill åka på semester på sommaren när vi både två är lediga. Äntligen semester! Äntligen sommar och kärlek! Jag är så glad och vet inte hur jag skall klara av att vänta. Vi har inte bestämt än vart vi skall men det har faktiskt inte så stor betydelse.

Det viktigaste att vi är tillsammans och att vi trivs så bra med varandra.

Mitt liv är så bekymmersfritt när jag tänker efter. Tänk om vi människor kunde uppskatta allt vi har och förstå när livet är bekymmersfritt. Tänk om vi kunde vara lugna och njuta av varje stund av vårt liv. Det är värt det. Man kan njuta av allt men istället vill vi att det vi gör tar slut. Att jobbet är slut, att man tränat färdigt, att man duschat färdigt, att man kommer hem snabbt och så vidare.

Så går livet.

Nu är det så fint ute och mina blommor på balkongen verkar
trivas utmärkt. Det ger mig mycket glädje. Jag brukar sitta på
balkongen med min morgonkaffe och titta på mina blommor. Tänk att
det ger så mycket tillfredsställelse att se hur det man planterat
börjar växa.

Jag har träffat en kille som jag tycker mycket om så mitt liv i
Malmö verkar komma till rätta mer och mer. Även min väninna trivs
bra och redan funderar på att flytta in till sin pojkväns
bostadsrättslägenhet. Jag tycker det är väldigt roligt att det går
så bra för oss båda.

Nu hoppas jag att mina frön börjar gro annars är jag rädd att
jag tappar intresset. Jag har inte planterat något innan utan det
var alltid mina föräldrar som gjorde det. Nu är det för första
gången som jag har fått lust att börja plantera på min balkong.
Vädret börjar bli bättre och bättre så våren är nog nära.

Min väninna har åkt hem och hämtat sina egodelar. Nu har vi
alltihop hemma hos mig i min tvåa.